Jag undrar ofta på vad som påverkar vårt agerande i olika situationer. Det vi varit med om, vad vi lärt oss och och hur vi blivit behandlade både som barn, men även under livet. Jag tror att allt detta har stor betydelse för nuet och framtiden och hur vi bemöter andra människor, men jag tror också att det går att förändra, genom medvetna val och tankar.
Jag berättar här om en händelse från min barndom, som påverkar mig än idag och från hur lilla Leah fantiserade och kände.
Jag fick ofta följa med min pappa på olika äventyr och kommer ihåg hur jag tänkte och kände, när jag fick hjälpa till med att tvätta det svartsotiga ångloket som jag tyckte såg väldigt respektingivande ut!
Pappa var lokbiträde på den tiden och dom var två man när dom körde längs dom ringlande järnspåren. Efteråt fick järnhästarna åka in i sitt stall och där skulle dom skötas om, ryktas och badas. Det var just detta som en liten ljushårig flicka med rakt kortklippt hår fick hjälpa till med och det var med stolthet och stort ansvar som arbetet utfördes.
Pappa var naturligtvis alltid i närheten och såg till att jag inte ramlade ner i den djupa breda smörjgropen som fanns under loket. Den gick rakt genom hela det långa lokstallet som rymde flera svarta lok. Det var förstås lite otäckt, jag fick inte glömma av mig och stiga fel. Om jag skulle gå över på andra sidan, behövdes hjälp av pappa. Men det var kusligt spännande, ja nästan svårt att inte prova gå lite för nära kanten!
Jag putsade och tvättade, tyckte nog att hästen blev lite stoltare för varje blänk den fick och tillslut stod den där, alldeles skinande och redo för nya äventyr.
När det gått någon vecka kom pappa hem med ett litet vitt kuvert, som han gav till mig, med en hälsning från lokmästaren. Jag hade fått löning, för att jag jobbat så bra! Han hade sagt till pappa att jag jag gjort loket så fint och att det stolt färdades fram på spåret och att alla som såg det förundrades över hur vackert det blivit. Glad och lycklig tog jag emot slantarna som låg i kuvertet och just då var jag precis lika stolt som loket.
Jaha, nu efteråt har jag förstått att det inte var lokmästaren, utan pappa, som stoppat pengarna i kuvertet, detta för att göra sin lilla flicka stolt och glad över att ha uträttat något värdefullt. Jag vet att detta påverkat mitt liv positivt ja, han var en bra pedagog och fantastisk på att ”förraska”, som han uttryckte det.
Att belöna och ge beröm till både barn och vuxna, ja det gäller förstås även för djuren. Det stärker självförtroendet och man blir glad och känner sig värdefull och det påverkar hur man behandlar och bemöter andra.
Jag önskar er alla en fin vår och många glada och lyckliga stunder.
Kramar från Leah
