Profetior, eftereffekten del 1

Spådom och profetior har funnits lika länge som människor har behövt finna hopp.

Vad är skillnaden mellan traditionella spådomar och moderna tolkningar, som också kan liknas med vägledande samtal. Jag har själv varit hos flera olika ”spådamer” och ska nu berätta mina upplevelser.

Första gången jag spådde mig, var nästan lite skrämmande, dels för att det var något nytt som jag aldrig gjort förut och sedan var hennes hem inrett med mystik. Hon hade tunga draperier och gardiner och olika inredningsdetaljer som anspelade på det okulta. På en gren satt en uppstoppad svart stor korp, det kändes som om den vakade över och kontrollerade allt som hände i rummet.
Damen som tog emot mig, var klädd i en lång svart klänning och om axlarna hade hon en svart/lila scarfs. Hon hade korpsvart hår med en lila hårlock som gick ton i ton med kläderna, hennes naglar var kloliknande och långa, lackerade med samma lila nyans. Allt var uppbyggt för att ge besökaren intryck av mystik, respekt och kanske också lite rädsla för vad hon skulle se i sina kort.

Bordet var täckt med en röd sammetsduk och på den fanns en stor kristallkula, en tarotkortlek och tre tända ljus. Jag fick sätta mig mitt emot henne, hon tittade mig djupt in i ögonen innan hon tog upp sin kortlek, med väl inövade rörelser blandade hon dom noggrant, medan hon blundade och mumlade ord för sig själv. När det var klart tittade hon mig än en gång i ögonen med samma genomträngande blick som tidigare och med lite mörk och skrovlig stämma bad hon mig ta upp en del av leken och lägga på bordet. När jag gjort det började hon lägga upp korten och det var både spännande och lite otäckt, för det var en konstig mystisk energi i rummet.

Hon hade ett pappersark där olika områden i livet fanns angivet och för varje kort hon läste, skrev hon ner vad hon såg. Det var inte något samtal mellan oss, hon ställde inte några frågor, utan berättade bara vad hon såg i korten. Det fanns även ett område för sjukdomar på detta papper, till mig sa hon kolla gallan och där skrev hon GALLAN! med rött bläck.

Det var en omtumlande upplevelse, jag blev lite förvirrad eftersom jag inte riktigt kunde känna igen allt som hon sade, men alla intryck var så starka och därför blev det min verklighet. Först efter något år förstod jag att mycket av det hon såg var en blandning av mig och min mamma. Efter ca ett år blev mamma sjuk, fick stora problem med gallan som hon känt av en längre tid och det var cancer i gallblåsan, hon levde bara ett år efter diagnosen.

Ja, att hon kunde se att något skulle hända det vet jag, men det blev inte något samtal kring detta, kanske jag hade förstått att det var mamma det gällde, om hon hade frågat mig lite mer, om någon i släkten hade besvär osv. Men jag vill inte lägga någon skuld på henne, det var hennes sätt att läsa korten och än idag det många som jobbar så, medans vi är många som gör på ett annat sätt.

Här på spå linjen har vi en regel att inte se och spå om sjukdomar, (då hänvisar vi till sjukvården), barnafödslar och spelande mm.
Jag tror också att de flesta medier som finns idag jobbar på ett helt annat sätt, vi ger inte bara profetior om vad som ska hända. Vi använder vägledande samtalar som kan hjälpa kunden att förändrar det som hindrar glädjen och lyckan i livet och det kan många gånger förändra det problem som korten visar på.

Det här blogginlägget är ett samarbete med min vän och kollega Jesper som har nr 299. Jag vill varmt rekommendera att ni går in på hans sida och läser hans inlägg, eftersom han har en väldigt bra och intressant synvinkel på detta.
Det här är den första delen av tre, där vi utforskar lite mer om profetior och hur dom skiljer sig åt från det vi gör.
Vi kommer också att utforska effekten av spådom och profetior från förr och avsluta med att ge er en inblick i hur vi jobbar och hur vi väljer att samarbeta, för att få fram ett så bra resultat som möjligt.
Här får du länken så att du kan gå in och läsa Jespers intressanta blogginlägg.http://medium-jesper.se

Kramar från Leah



Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *