Riddarnas tvekamp

Bland de många romantiska sägner som kopplar kung Arthurs riddarvärld till nordengelska landmärken intar berättelsen om Sir Lancelot och Sir Tarquin en särställning, inte minst genom folklivsforskaren John Robys klassiska 1800-talsantologier över Lancashire. I denna lokalt förankrade legend vävs den höviska riddartraditionen samman med verkliga platser kring Manchester, där resterna av forntida fästen som Castlefield förvandlades till arenan för en bitter och blodig fejd mellan två av tidens mest fruktade kämpar.

Sir Tarquin beskrivs som en reslig och hänsynslös riddare, driven av ett brinnande hat mot det runda bordets män efter att Lancelot dräpt hans bror i en tidigare drabbning. För att stilla sin hämndlystnad spärrade Tarquin in dussintals av Arthurs ädlaste riddare i fästningens mörka fängelsehålor och hängde deras sköldar på ett träd vid en närliggande källa som en öppen utmaning till omvärlden. När ryktet om fångarnas lidande nådde Camelot red Sir Lancelot norrut genom de karga landskapen för att göra upp räkningen och befria sina vapenbröder.

Mötet vid källan utvecklades till en ursinnig duell där svärdshuggen ekade över nejden och rustningarna slets i stycken. Efter timmar av utmattande strid lyckades Lancelot slutligen finna en blotta i jättens försvar och fälla Tarquin till marken. Genom Robys litterära bearbetning bands den pan-brittiska Arthurmyten intimt till Lancashires egen topografi och historia. Berättelsen lät lokalbefolkningen se sina egna kullar och vattendrag som helig mark, där ärans lagar och riddarerans största dygder en gång hade satts på spel.

Allt Gott!