Innan täcket av djungelvegetation slöt sig om ruiner som Ollantaytambo och Chinchero, utspelade sig ett drastiskt maktskifte i Anderna. Inkafolket hade byggt upp ett av världens mest avancerade imperier, där storslagen stenarkitektur och helig geometri präglade varje bergstopp. Men år 1533 skakades civilisationen i grunden när Francisco Pizarro intog Cusco och avrättade härskaren Atahualpa. I ett försök att behålla skenkontroll placerades Atahualpas bror, Manco Inca, på tronen som marionett.
Manco Inca genomskådade snabbt spelet. Han flydde från huvudstaden, samlade sina trogna och inledde ett bittert motstånd från fästningen Ollantaytambo. När Cusco inte gick att återta tvingades han och hans följe på en ödesmättad flykt norrut, genom den Heliga dalen och in i Vilcabambas täta djungler. På vägen brände de sina egna storslagna palats för att förhindra att de föll i spanjorernas händer. I Vilcabamba grundades den nyinkaiska staten – imperiets absolut sista motståndsnäste.
Det sista riket bestod i nästan fyra decennier fram till 1572, då den sista monarken, Túpac Amaru, tillfångatogs och halshöggs. Eftersom conquistadorerna aldrig slog sig ner i den svårframkomliga dalen lämnades platserna öde, och naturen återtog snabbt marken.
Astrologiskt bär denna historiska vändpunkt Skorpionens och Plutos tunga stämpel – en epok av undergång, oböjlig motståndskraft och transformation. Den påminner oss om att även när yttre riken faller, överlever historien och idéerna under ytan.
Gömda under djungelns grönskande täcke vilar inkafolkets minnen i århundraden, orörda och väntande på att återigen berätta sin historia.
Allt Gott!
