New Orleans är en plats där gränsen mellan de levande och de döda alltid har varit flytande. I det historiska franska kvarteret lever legenden om greve St. Germain, en mystisk man som dök upp i början av 1900-talet. Han blev snabbt känd för sina överdådiga fester, men gästerna la märke till att han aldrig åt vanlig mat. Istället drack han enbart rött vin, vilket gav upphov till rykten om att det i själva verket rörde sig om blod. När han efter flera decennier försvann spårlöst utan att ha åldrats en dag, föddes myten om stadens eviga vampyr.
Denna blodsugande historia sträcker sig dock ännu längre tillbaka. Under 1700-talet anlände unga franska kvinnor, så kallade kistfickor, bärande på tunga, kistliknande resväskor. Enligt folktron dolde väskorna inga kläder, utan nattens varelser. Vampyrerna låstes enligt sägnen in på vinden i det gamla Ursulinerklostret, där fönstren bommades igen med välsignade spikar för att hålla ondskan fången.
Parallellt med vampyrmyterna vilar staden i ett djupt andligt arv präglat av Marie Laveau, den legendariska voodoo-drottningen som styrde stadens spirituella hierarki under 1800-talet. Hennes inflytande är i högsta grad levande än idag. Besökare från hela världen vallfärdar fortfarande till hennes grav på kyrkogården Saint Louis för att rista in tre kryss på stenen. Det är en ritual som sägs väcka hennes kraft och få de mest bisarra och till synes omöjliga önskningarna att gå i uppfyllelse.
Allt Gott!
